Timmarna innan

Känns bättre men inte helt 100, men det gör det å andra sidan aldrig… kanske sådär lagom för att man ska veta att man måste skärpa sig och vara fokuserad på tentan. Men där finns en beståndsdel i själva fokuseringen som kallas utvilad. Något som efter fem år borde vara en självklarhet, men icke. Det är just sådana här tillfällen som får en att inse att man faktiskt är en “kon-goshad” (fråga en iranier) och att man är (och förblir?) en slacker.

I bakgrunden spelas det som kommit att känneteckna hela det här året, nämligen Junior Boys.

Jag är mindre deppglad nuförtiden… jag har funnit någon jag tycker om och kommit att lära mig delar av konsten att leva… men pressen har ändrat skepnad, men inget är väl lätt här i livet?

Känner mig som Dexter; när jag försöker gå min egen väg hör jag ständigt röster om the code

Lär från de äldre, ty de är visare?

Mind fucked^2

Friday, October 23, 2009